Lördag - pendlande humör

När man är gravid så har man ju hur lätt som helst att gråta/bli förbannad/skratta för ingenting?!
Nu när jag ammar så känner jag mig deprimerad, inte hela tiden, absolut inte men periodvis.
Får som "attacker" då jag bara känner mig så himla olycklig, får använda mattias axel som gråttröst.
Efter bara några minuter känner jag mig precis som vanligt jätte glad igen, då skrattar vi båda två åt mig :P.
Glad för att min sambo är så gullig de perioderna. Händer inte speciellt ofta kanske nån gång varannan/var 4 dag.
Vet att det är helt normalt att få sånna här perioder, vår bvc sköterska berättade om dessa när hon var på besök.
Även om det är normalt, så är det himla jobbigt när de små hormonattackerna attackerar, för vem har lust att vara olycklig om ens bara för nån minut?!..

Hoppas hormonerna drunknar snart, så man slipper dessa små perioder!

Lycklig det är jag, älskar min familj ♥

Fredag



Idag är det fredag, sista helgen innan man blir själv med ungarna på dagarna. Små nervös över hur man ska hinna med allt i början. Idag har vi inte gjort så mycket, jag och Tindra låg kvar länge i sängen som vanligt. När vi gick upp så gick Tiias och Theo o sov middag. Då passade jag på att städa och dona. Sen skulle vi ut men då vart det pissväder, så blev inne. Vår dag i helhet!

Imån ska tiias och Theo till badhuset för allra första gången, Theo förtjänar verkligen att göra nå skojj han. Världens bästa storebror :), börjat bli skitsur ibland när Tindra får uppmärksamhet. Tror dock att det börjar gå över. Han gör så himla gulliga små gester, till ex idag.

Egentligen så skulle Theo följt med tiias ut (böjade regna så han kom in lika snabbt) i varje fall, precis innan Theo skulle gå ut så stod han vid ytterdörren, men rätt som det var sprang han in igen rakt in i famnen på mig där Tindra låg, han gav henne en puss på pannan sedan vinkade han och sa hejdååå dååå.

Han pussar på na hela tiden o klappar o är jätt gullig :).


Onsdag - Mina fina barn <3



Idag hade vi hembesök av bvc sköterska även mamma o mormor kom o hälsade på (mormor som tagigt dessa bilder därav den bra kvaliten :D )

Tindra väger nu 4250 gram alltså har hon gått upp hela 556 gram på 7 dagar, inte illa det inte :)

 

 

Mamma älskar er ♥


Måndag - Hörseltest



Idag åkte vi iväg till Gävle för en hörselkontroll på 5 minuter, känns lagom nödvändigt.
SANDVIKEN hallåå skaffa en hörseltestmaskin!
Fick skjuts av min underbara mor i varje fall, och enligt testet så fungerar Tindras öron att hon hör åtminstonet viskningar, eller vad sköterskan menade?
Får börja viska då!
Efter hörselkontrollen åkte vi till rusta,dollar och willys.

Hittade både det ena och det andra, bland annat detta.
En rosa och en blå fleecefilt ifrån rusta 10:- styck fynd javisst, jag är galen i filtar speciellt när de är såhär billiga, då kliar det minsann i mina fingrar. Köpte även ett par nya svarta tygskor, vilket jag gör varenda år. Sköna att gå i håller ungefär en hel sommar sen ger de upp. Billiga kostar ynka 99:- så inte hela världen om man blir tvungen att köpa nya.

 

Sen köpte vi två badlakan på dollar en till vår prins och en till vår prinsessa :D.
Samt fler spyisar de där "dreggellapparna" är fullkomligt underbara, man slipper byta bodys hela tiden.
För de ger ju skydd för axlarna när lillflickan spyr.
Sen handlade vi mest bara nödvändigheter och massa mat.

 

När vi kom hem sa vi adjö till mamma (Tack mamma för skjuts o bebisvakt :)
Kom in och pang ner i soffan o matade lillflickan o ringde och bokade tid till sjukgymnast, så på onsdag får jag äntligen komma dit! Haft en bättre natt inatt i varje fall de första timmarna när smärtstillande faktiskt hjälpte. Sen de sista timmarna var hemska som vanligt. BLÄ!!

 

♥ Älskar dig min trottsiga prins, du är den finaste killen som finns ♥


Söndag - Solskensmorgon

Okej ärligt, min morgon/natt var verkligen ingen solskenshistoria. Läste igenom tablettinformation innan jag tänkte ta en smärtstillande som jag fått utskrivet. Då står det att man inte bör ta om man har inflamation har det där jag har mitt bråck. Nähä tänkte jag skitsamma då. Jag la mig och natten blev låång,  hade så jävla ont att jag inte kunde sova. Vred och vände mig, drog armen upp ner åt sidan andra hållet osv, hjälpte inte ett skvatt.

Tindra vaknade bara någon enstaka gång under natten, fan vad jag önskar att jag också bara hade gjort det.

Vaknade sedan att Theo stod vid vaggan och sa övga och pekade på Tindras öga, phuu tur att han är försiktig.
Har ju vaggan precis intill sängen, men måste ha varit riktigt trött eller så måste Theo ha varit otroligt tyst när han kom in till oss i morse.

Mattias och Theo gick upp, medans jag och Tindra somnade om. En timma senare vaknade jag av världens förjävligaste smärta i armen, kunde verklligen inte röra den, gjorde ont hela tiden. Tårarna vällde fram, matade och bytte på Tindra, hon somnade om. Gick upp tog en tablett i alla fall och satt o väntade på att den skulle börja värka. Nu äntligen gör den det, kan dra armen bakåt och uppåt, men gör skit ont att dra den frammåt, hellre detta än att ha ont hela tiden.

Har även hunnit med lite pusskalas nu på morgonen, storbrorsan vill pussa på och klappa sin syster hela tiden så sööt ♥

Även pappa fick puss
(jag med fast, jag fastnar inte på bild ;D)

Nöjd flicka :)


Lördag kväll



Ja, jag vet råkar blogga i efterhand, knäpper bilder, tänker blogga.
Men just precis då brukar en liten hungrig flicka vakna till liv, så då får man helt enkelt skjuta upp det som inte är viktigt! O sen så somnade jag i soffan framför en film, med Tindra i liften på bordet och en son som sprang runt o busade och en sambo som jag använde som fotstöd haha.

Tiias o Theo badade igår, gu så Theo verkligen älskar vatten, han skulle kunna bada/duscha/tvätta händerna/munnen hur länge som helst tusen gånger varendaste dag. Han kommer helt klart älska denna sommar :).


(Blåmärket på handen är ifrån PKU-testet som gjordes i veckan på bb)


Kindersuprise ;D



Såhär gulliga grejjer fick man fan inte när jag var liten, alldeles ludna små djur, FUSKIGT!


Magen 1 vecka efter förlossningen



(råka svanka på bilden haha)

Den flög iväg direkt efter förlossningen PLOPP sa det bara sen var magen borta. Liten kulmage kvar bara ser mer ut som att jag är otränad än att jag varit gravid :P.


Lördag - Idag blir Tindra en vecka ♥



Tindra ligger i babyliften på köksbordet och sover för tillfället :).
Tindras dagar består utav:

Blöjjbyten
Mat
MAT
MAT i massor
Spyr
Spyr i massor
Klädombyten (vet inte hur många gånger om dagen hon får nya kläder)
Nya filtar/sängkläder
Massa mys
Massa kärlek
Sover
sover
ZZZZZ
zzzzz

Ungefär så ser hennes dagar ut :).
Tvätthögen blir till ett berg bara på en dag, har man ingen aning om var Theo är då är det tvätthögen som kidnappat honom!
Förvirrade mattias skulle tvätta idag, men insåg sedan när han gått till tvättstugan att det INTE är söndag idag. Inte bara jag som har gröt i huvudet med andra ord.
Tur att man har en underbar mamma och mormor som tog hem massa bebiskläder och filtar och sånt, som de tvättade. TACK ni är verkligen underbara!
Måste berömma min kära sambo över hans goda prestationsförmåga denna morgon, han städade och tog bort alla flyttkartonger (som han skulle ha gjort varje dag sedan vi flyttat hit ;D) som stod utanför dörren. Sen satte han även upp kedjan på dörren HÖGT upp.
Själv har man haft ont i magen idag, eftervärkar eller nått, får ont när jag skrattar.
Så lär erkänna att jag mest suttit still och bara myst med lilltjejen hela dagen!

Fick även besök utav mor min och H, han blev rörd när han såg lilltjejen, de myste lite med bebis och busade med Theo. Min son han har blitt en trottsig unge JAG LOVAR men det visar han bara för mamma och pappa, annars är han hur gullig o snäll som helst. Mitt lilla troll!

Efter att de gått och Theo smockat i sig en glass (mommo hon vet hon vad små pojkar tycker om) så la sig Theo och tiias och sover sen middag, medans vi flickor sitter härute i köket. Tindra sover som ni ser på bild, själv fick man flera timmar-i-sträck-sömn inatt så då vill man inte sova just nu!


Fredag - premiär åk!

Theo idag när han åt frukost, själv låg man och sov då!

Min dag började vid 9 tiden, låg o vred o vände mig i sängen av smärtan från min jävla arm KAPA av den snälla!
Gick inte upp fören vid 10, Tindra hon sov vidare ett tag till så jag hann göra mig iordning.
Idag bestämde vi oss nämligen för att ta en premiärtur med syskonvagnen, Tindras första gång i en vagn.

Tyvärr märkte vi att sulkyn har kassa däck, vrider sig och svänger dit den vill, lever sitt egna lilla liv.
Sen vädret var nog inte det bästa, sol var det men fart i vindarna var det också, blåste kallt som fan med andra ord. Blev en tur till outletbutiken, men hittade ingenting så gick till H:s jobb så han och några till fick se vår lilla dotter.

Sen svängde vi förbi järnia där vi äntligen hittade en kedja till dörren, nästan 200:- kostade den så nu får vi hoppas den är barnsäker! Minimannen har ju börjat låsa upp dörren han o sticker ut sitt huvud o ropar:

- Mommo Mommo

Mormor är poppis hon!
Sen blev det en tur in på coop, handlade lunch som vi aldrig åt då detta hände innan vi kom hem:



(nej sulkyn är varken grön eller gul, solen som får oss att tro det den är svart!)

Mina fina barn sov nämligen.
Så Theo fortsatte sova, tiias fick bära upp honom i sängen sen la även han sig och sov middag.
Själv myste jag med dottern och ringde hc fick tid klockan 15.00

H skjutsade dit mig, det första jag gjorde när jag kom dit var att sätta handen i en blöt fläck i soffan, NÅGONS KISS? VAFAAAAN.
For upp illa kvickt in på toaletten skrubba handen med divierse tvål och handsprit.
Phuu går ut möter folks undrande blickar, låssas vara helt normal sätter mig och andas ut..
Sitter fortfarande brevid kissfläcken men behåller händerna i knäet.

Efter en stund kommer en närgången tjej hon sätter sig nära mig, jag hinner inte förvarna om den blöta fläcken som kan vara någons kiss innan hon suttit sig ner, så ja kniper igen hon kanske precis missade den?.

Får vänta 50 min (är ju så med "akut tider" man får vänta läänge) innan det är min tur, får komma in, doktorn kommer trycker på armen o frågar om det gör ont, nej säger jag, nähä men det här då? Nej säger jag.
Sen får jag lyfta armen det gör ont fyfan!

O sen sitter jag där framför en nollställd läkare som inte har en aning om vad som kan vara felet.
Sen ammar ju jag som pricken över i:et, vilket innebär att medicin som smärtlindrar är sällsynta.

Voltaren får jag tydligen äta i mindre mängder, men säger jag.
Jag kan ju inte svälja piller.
Det finns ju stolpiller säger min läkare
STOLPILLER nä fyfan inga stolpiller för mig tack!
Så hittar han att det finns som injektion, en sån får det bli!

Får komma till en sköterska som ska ge mig sprutan, FYFAN en nål lika lång som mitt lillfinger smal är den men fan va lång blir alldeles kallsvettig.
Sen säger sköterskan vill du stå eller ligga jag ska ge den på rumpan.

PÅ RUMPAN?
Seriöst plåga mig mer tänker jag.
Lägger mig ner och hon visar var hon ska sticka in den, det var faktiskt i ryggslutet, det räknar inte jag som rumpan menmen..
Den skulle sitta i en muskel i varje fall.
Håller mig om huvudet rädd för sticket som tydligen kan göra ont.
Är berädd på extrem smärta snart kommer den snart kommer den.
Känner ett pyttelitet stick, tänker jaha har hon stuckit fel nu och ska börja om.
Men nej då hon hade stuckit rätt fast tydligen var hon rädd hon trodde jag hade jätte ont eftersom jag höll mig om huvudet haha.

När jag fått sprutan fick jag sitta i väntrummet o läsa tidning,
Satt o läste en artikel om en liten flicka som föddes med en dödlig sjukdom trisomi18, hon blev bara 3 månader gammal. Bloggen hittar ni HÄR http://trisomi18yuki.wordpress.com/ Satt där med gråten i halsen och ögonen helt tårade när min läkare kom tillbaka, han måste trott jag hade nå psykiskt fel han.
Vi bestämde i varje fall jag skulle börja äta voltaren i helgen helst bara 2 om dagen men om jag fick jätte ont i armen så kunde jag köra på 3 men bara i nödfall då voltaren går ut i bröstmjölken men det påverkar inte barnet om man inte äter allt för mycket.
Ska även ringa sjukgymnast som ska bedömma vad som kan vara fel på min förjävliga arm!
H kom o skjutsade hem mig, med sig hade han jätte fina tulpaner till mig :D.

Resten av kvällen hände inte så mycket käkade enchiladas som smakade tomatpuré (det var min sambo som testade göra det för första gången).


Tindras Förlossningsberättelse



Bf hade passerat med 9 långa dagar, jag hade sedan några dagar tillbaka haft oregelbundna värkar.
Värkar som börjat sätta sig allt mer i ryggen.

Det var lördag 17:onde mars

Vaknade med några värkar som kändes som en blandning av ryggskott/molvärk

Theo låg brevid i sängen o lekte med tiias mobil, han hade den där katten Tom på som härmades

Jag - ajajajajaj
Katten - ajajajajaj
Theo - haha ajaj

Tur att den var på så inte Theo blev orolig, jag fick le o skratta medan ja sa ajaj så Theo trodde att jag busade med honom, sen fick mattias ta honom ett tag.
Pratade med mamma o berättade att bebis nog kommer komma inatt eller imorgon så att de var berädda.
Till en början kom värkarna med cirka 5-15 minuters mellanrum, men sen när jag rest mig upp så kom de allt glesare.
Tog en dusch fick två värkar, varm vatten hjälpte inte!
Sen kom värkarna allt glesare ju mer jag var uppe och gick, hade nog bara cirka 1-3 i timmen ett tag.

Vår plan denna dag hade varit att vi skulle ut och ta en promenad, men jag vågade inte då värkarna kändes allt mer riktiga, fick andas ut dem och stanna upp i det jag gjorde. Istället gick Tiias ut med Theo till grannen som har en dotter i hans ålder, så fick han leka av sig i cirka 3 timmar :).

Jag tog det lungt, vilade lite, läste skvaller, satt vid data, gick runt osv.

Ringde sedan mattias tänkte höra när de skulle komma hem igen, klockan var redan runt 16 tiden.
Inget svar..
Inget svar..
Fan vad arg och rädd jag blev när han inte svarade.
Efter en stund ringde han upp, tydligen hade han råkat ha på ljudlöst.

De kom i varje fall hem o i samma veva kom mamma och syster, som hade varit i valbo och hittat ett par tennisdojjor till Theo som de vela prova.
Medans så stack tiias till donken o köpte mat till oss, jag fick en plus meny chicken burger samt en chicken junior, skit hungrig som man var.
Mamma o syster åkte hem till mormor, o vi åt upp maten, just då kändes det inte som att det skulle bli bebis inatt, värkarna kom 1 i timmen men kändes knappt.

vid 17-18 tiden gick mattias ut och rökte, jag låg i vår säng med Theo som lekte med mattias mobil.
Helt plötsligt kom en värk smygandes o BANG så gick vattnet.

- Vattnet har gått. ropade jag till mattias.

Låg o skakade i sängen väntade mig en rad av hemska värkar nu, började minnas förlossningen med Theo allt tydligare.
Tiias blev smått hispig, han visste varken ut eller in, frågade vem man ska ringa vad ska man göra o sprang runt som en yr höna.
Ta det lungt tänkte jag, bara vattnet som gått ju.

Ringde mormor o berättade de frågade om vi ringt förlossningen vilket vi inte hade gjort.
Jag tänkte att det kändes onödigt för jag hade knappt nå värkar.
Men ja mattias fick ringa förlossningen som bad mig ha en binda som vi skulle spara så att de kunde se att fostervattnet inte var missfärgat och att vi skulle avvakta med att komma in tills det började komma mera vatten.

Det kom mer vatten, men inte så många värkar, mattias var orolig så han ringde förlossningen igen efter typ 1 minut o berättade, så de bad oss komma in.

Ringde mamma som kom o hämtade Theo. Nu hade jag börjat få värkar som jag fick andas mig igenom medans mattias fick massera min rygg så att jag kunde tänka på annat, vela verkligen inte tappa kontrollen denna gång.
Ringde taxi som skulle komma 18.40 alltså om cirka 20 minuter.
Då fick mattias springa o packa saker till mig hade ju inte packat mer än till bebisen, tjatade om att mattias skulle ta med min laddare till mobilen och kameran osv.
Samtidigt som han packade fick han springa till mig o gnussa mig i ryggen, värkarna kom tätare o tätare.
Men jag sa - Vi kommer bli hemskickade så sluta ha sån panik.
Kände mig faktiskt riktigt lung, alldeles för lugn för att tro nått var på g.

Andades igenom näsan ut genom munnen, visste inte varför men gjorde det automatiskt, och det kändes bra.
När vi gick ut i loftgången för att gå till taxin så mötte vi grannen som sa hejdå till några som varit på besök, tiias stannade o pratade lite medans jag andades.

Taxin kom och vi hoppade in, skit trevlig taxichafför som berättade att under hans 5 år som taxichafför aldrig kört någon till förlossningen :P. Sen sa han vad bra att du lärt dig proxiandning, what tänkte jag va är det? Jag hade inte lärt mig nått andades bara för att inte tappa kontrollen och bli hysterisk.
Han hade lugn musik på, vilket gjorde mig ännu mer avslappnad och lugn.
När vi närmade oss förlossningen så kom en massa gupp precis när jag hade en jävlig värk, bara o andas på.
"andas andas andas"
Lyckoönskningar av chaffören efter att vi hoppat ur o sen bar det iväg till hissen och förlossningen.

Möttes utav en helt underbar sköterska strax efter 19 nån gång.
Fick gå på toa o kissa i en mugg sen fick jag stå och hålla i handfatet medans mattias masserade min rygg för värkarna de kom allt tätare.

När vi kom ut fick jag sätta mig i en säng och bli uppkopplad till ctg som mätte värkar samt bebis hjärtljud.
När jag satt fick jag värkar, då masserade sköterskan min rygg och liksom tröck ner mina axlar.
Allt hon gjorde var helt underbart värkarna kändes knappt när hon tryckte och masserade.
Efteråt berättade hon hur jag skulle andas och varför, in genom näsan och ut genom munnen.
Tydligen värkar det upptill i näsan smärtlindrande när man andas in, sen ska man verkligen pusta ut genom munnen och andas med hela magen.

Andningen gjorde smärtan mer uthärdlig, jag klarade det, jag tappade inte kontrollen.
Att tänka på hur jag andades gjorde att jag gick in i mig själv, tänkte bara på andningen höll hårt i mattias, han skulle minsann också få lida lite grann!!

Blev undersökt 3 cm (looong way too go tänkte ja o nä nu blir vi hemskickade trodde ja)
En värk till o öppen 5 cm, värkarna tog verkligen, sköterskan frågade om jag vela ha smärtlindring, självklart ryggbedövning sa jag, då fick vi gå till ett förlossningsrum.
Nu var det verkligen ingen hejd på värkarna de kom tätt andades igenom dem, tänkte hela tiden nej fan inte tappa kontrollen vill inte skrika vill inte tappa kontrollen fortsätta andas för det hjälper bättre!
Sköterskan frågade om ja vela ha lustgas, den skiten är den ens värd att testa var min första tanke, tänkte på förlossningen med Theo, då hjälpte den inte ett skit.

Men nu i och med andningen så hjälpte den, tröck den hårt som fan mot näsryggen (har fortfarande ont där så måste ha tryckt hårt haha). Andades sög verkligen i mig lustgasen, tänka sig den hjälpte verkligen underbara uppfinning.
Hjärtljudet blev dåligt på bebisen så fick sätta en elektrod på huvudet.

Sen kom sköterskan och berättade att de beställt eda, men att en annan tjej i rummet intill var före, så det kunde ta ett tag, men att de kunde fråga om jag kunde få före.
De frågade och tjejen hade sagt ja, underbara tjej tänkte jag, så givmild kände inte jag mig för tillfället så var sjukt tacksam, bad sköterskorna tacka, de fnissade och sa att det skulle de göra.
Fick dropp i handen och sen kom läkaren som skulle sätta edan in.



När jag väntade Theo så fick jag ligga ner när jag fick den, men nu skulle de minsann krångla till det så jag fick sitta upp. Skulle ha benen raka på sängen men inte fan kan jag det inte, är ju inte direkt vig som en akrobat.
Lyckades ialfl sitta så att jag satt som jag skulle, värkarna kom som på räls och jag verkligen sög mig hög på lustgasen, visste knappt vad jag hette.

Det kändes när de tröck in nålen i ryggen, men jag var i en annan värld bortom allt kändes det som.
Det gjorde verkligen inte ont om man gämför med hur värkarna kändes.
När edan var i så vela jag verkligen ha nått fort vela bli bedövad, orkade inte med smärtan längre.
DÅ kom läkarn på att hon minsann inte hade själva bedövningen med sig VAFAN säger hon?
Tydligen skulle de häruppe ha bedövning, så de letade o letade, sen när de skulle sätta fast bedövningen i slangen som var kopplad till min rygg så kom hon på att hon INTE VISSTE hur man gjorde.
Hon var tydligen inte van vid att sätta just eda.
Jävla skämt tänkte jag.

Nu vela jag ha bedövning genast!
De disskuterade hur mycket de skulle ge 5 eller 8?
ÅTTA sa jag högt och tydligt.
Okej 8a då.
De kopplade in och gick sedan ut.

Direkt efter blev jag undersökt och jag var öppen 7 cm
Måste kissa sa jag så de försökte trycka in en sån där kateter, men de tröck in den fel.
När börjar bedövningen hjälpa frågade jag, om cirka 15 minuter sa sköterskan.
Då fick jag en värk, en helt annan kännsla nu tappade jag kontrollen trotts lustgasen och andningen denna kom som ett stort tryck neråt.

- NU KOMMER HON!!!!
Vrålade jag.
Sköterskorna trodde inte det men hon undersökte mig och sa
Här har det minsann hänt grejjer, och ja det är krystvärkar du känner, låt det trycka på kämpa inte emot sa dem.
Hon skynda trycka på en knapp så fler folk kom
2 värkar senare var bebisen ute, så jävla fort gick det.
Hon nästan flög ut med en massa fostervatten.



Lördag den 17onde mars 9 dagar över tiden klockan 21.39 föddes vår 3722 gram lätta o 52 cm långa lilla tös Tindra Thelise ♥

Blev inte mycket bilder knäppta då min kära sambo TROTTS att jag tjatade hade glömt bådas laddare till mobilerna och minneskortet till kameran som faktiskt var laddad.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0