nallie

Bf hade passerat med 9 långa dagar, jag hade sedan några dagar tillbaka haft oregelbundna värkar.
Värkar som börjat sätta sig allt mer i ryggen.

Det var lördag 17:onde mars

Vaknade med några värkar som kändes som en blandning av ryggskott/molvärk

Theo låg brevid i sängen o lekte med tiias mobil, han hade den där katten Tom på som härmades

Jag - ajajajajaj
Katten - ajajajajaj
Theo - haha ajaj

Tur att den var på så inte Theo blev orolig, jag fick le o skratta medan ja sa ajaj så Theo trodde att jag busade med honom, sen fick mattias ta honom ett tag.
Pratade med mamma o berättade att bebis nog kommer komma inatt eller imorgon så att de var berädda.
Till en början kom värkarna med cirka 5-15 minuters mellanrum, men sen när jag rest mig upp så kom de allt glesare.
Tog en dusch fick två värkar, varm vatten hjälpte inte!
Sen kom värkarna allt glesare ju mer jag var uppe och gick, hade nog bara cirka 1-3 i timmen ett tag.

Vår plan denna dag hade varit att vi skulle ut och ta en promenad, men jag vågade inte då värkarna kändes allt mer riktiga, fick andas ut dem och stanna upp i det jag gjorde. Istället gick Tiias ut med Theo till grannen som har en dotter i hans ålder, så fick han leka av sig i cirka 3 timmar :).

Jag tog det lungt, vilade lite, läste skvaller, satt vid data, gick runt osv.

Ringde sedan mattias tänkte höra när de skulle komma hem igen, klockan var redan runt 16 tiden.
Inget svar..
Inget svar..
Fan vad arg och rädd jag blev när han inte svarade.
Efter en stund ringde han upp, tydligen hade han råkat ha på ljudlöst.

De kom i varje fall hem o i samma veva kom mamma och syster, som hade varit i valbo och hittat ett par tennisdojjor till Theo som de vela prova.
Medans så stack tiias till donken o köpte mat till oss, jag fick en plus meny chicken burger samt en chicken junior, skit hungrig som man var.
Mamma o syster åkte hem till mormor, o vi åt upp maten, just då kändes det inte som att det skulle bli bebis inatt, värkarna kom 1 i timmen men kändes knappt.

vid 17-18 tiden gick mattias ut och rökte, jag låg i vår säng med Theo som lekte med mattias mobil.
Helt plötsligt kom en värk smygandes o BANG så gick vattnet.

- Vattnet har gått. ropade jag till mattias.

Låg o skakade i sängen väntade mig en rad av hemska värkar nu, började minnas förlossningen med Theo allt tydligare.
Tiias blev smått hispig, han visste varken ut eller in, frågade vem man ska ringa vad ska man göra o sprang runt som en yr höna.
Ta det lungt tänkte jag, bara vattnet som gått ju.

Ringde mormor o berättade de frågade om vi ringt förlossningen vilket vi inte hade gjort.
Jag tänkte att det kändes onödigt för jag hade knappt nå värkar.
Men ja mattias fick ringa förlossningen som bad mig ha en binda som vi skulle spara så att de kunde se att fostervattnet inte var missfärgat och att vi skulle avvakta med att komma in tills det började komma mera vatten.

Det kom mer vatten, men inte så många värkar, mattias var orolig så han ringde förlossningen igen efter typ 1 minut o berättade, så de bad oss komma in.

Ringde mamma som kom o hämtade Theo. Nu hade jag börjat få värkar som jag fick andas mig igenom medans mattias fick massera min rygg så att jag kunde tänka på annat, vela verkligen inte tappa kontrollen denna gång.
Ringde taxi som skulle komma 18.40 alltså om cirka 20 minuter.
Då fick mattias springa o packa saker till mig hade ju inte packat mer än till bebisen, tjatade om att mattias skulle ta med min laddare till mobilen och kameran osv.
Samtidigt som han packade fick han springa till mig o gnussa mig i ryggen, värkarna kom tätare o tätare.
Men jag sa - Vi kommer bli hemskickade så sluta ha sån panik.
Kände mig faktiskt riktigt lung, alldeles för lugn för att tro nått var på g.

Andades igenom näsan ut genom munnen, visste inte varför men gjorde det automatiskt, och det kändes bra.
När vi gick ut i loftgången för att gå till taxin så mötte vi grannen som sa hejdå till några som varit på besök, tiias stannade o pratade lite medans jag andades.

Taxin kom och vi hoppade in, skit trevlig taxichafför som berättade att under hans 5 år som taxichafför aldrig kört någon till förlossningen :P. Sen sa han vad bra att du lärt dig proxiandning, what tänkte jag va är det? Jag hade inte lärt mig nått andades bara för att inte tappa kontrollen och bli hysterisk.
Han hade lugn musik på, vilket gjorde mig ännu mer avslappnad och lugn.
När vi närmade oss förlossningen så kom en massa gupp precis när jag hade en jävlig värk, bara o andas på.
"andas andas andas"
Lyckoönskningar av chaffören efter att vi hoppat ur o sen bar det iväg till hissen och förlossningen.

Möttes utav en helt underbar sköterska strax efter 19 nån gång.
Fick gå på toa o kissa i en mugg sen fick jag stå och hålla i handfatet medans mattias masserade min rygg för värkarna de kom allt tätare.

När vi kom ut fick jag sätta mig i en säng och bli uppkopplad till ctg som mätte värkar samt bebis hjärtljud.
När jag satt fick jag värkar, då masserade sköterskan min rygg och liksom tröck ner mina axlar.
Allt hon gjorde var helt underbart värkarna kändes knappt när hon tryckte och masserade.
Efteråt berättade hon hur jag skulle andas och varför, in genom näsan och ut genom munnen.
Tydligen värkar det upptill i näsan smärtlindrande när man andas in, sen ska man verkligen pusta ut genom munnen och andas med hela magen.

Andningen gjorde smärtan mer uthärdlig, jag klarade det, jag tappade inte kontrollen.
Att tänka på hur jag andades gjorde att jag gick in i mig själv, tänkte bara på andningen höll hårt i mattias, han skulle minsann också få lida lite grann!!

Blev undersökt 3 cm (looong way too go tänkte ja o nä nu blir vi hemskickade trodde ja)
En värk till o öppen 5 cm, värkarna tog verkligen, sköterskan frågade om jag vela ha smärtlindring, självklart ryggbedövning sa jag, då fick vi gå till ett förlossningsrum.
Nu var det verkligen ingen hejd på värkarna de kom tätt andades igenom dem, tänkte hela tiden nej fan inte tappa kontrollen vill inte skrika vill inte tappa kontrollen fortsätta andas för det hjälper bättre!
Sköterskan frågade om ja vela ha lustgas, den skiten är den ens värd att testa var min första tanke, tänkte på förlossningen med Theo, då hjälpte den inte ett skit.

Men nu i och med andningen så hjälpte den, tröck den hårt som fan mot näsryggen (har fortfarande ont där så måste ha tryckt hårt haha). Andades sög verkligen i mig lustgasen, tänka sig den hjälpte verkligen underbara uppfinning.
Hjärtljudet blev dåligt på bebisen så fick sätta en elektrod på huvudet.

Sen kom sköterskan och berättade att de beställt eda, men att en annan tjej i rummet intill var före, så det kunde ta ett tag, men att de kunde fråga om jag kunde få före.
De frågade och tjejen hade sagt ja, underbara tjej tänkte jag, så givmild kände inte jag mig för tillfället så var sjukt tacksam, bad sköterskorna tacka, de fnissade och sa att det skulle de göra.
Fick dropp i handen och sen kom läkaren som skulle sätta edan in.



När jag väntade Theo så fick jag ligga ner när jag fick den, men nu skulle de minsann krångla till det så jag fick sitta upp. Skulle ha benen raka på sängen men inte fan kan jag det inte, är ju inte direkt vig som en akrobat.
Lyckades ialfl sitta så att jag satt som jag skulle, värkarna kom som på räls och jag verkligen sög mig hög på lustgasen, visste knappt vad jag hette.

Det kändes när de tröck in nålen i ryggen, men jag var i en annan värld bortom allt kändes det som.
Det gjorde verkligen inte ont om man gämför med hur värkarna kändes.
När edan var i så vela jag verkligen ha nått fort vela bli bedövad, orkade inte med smärtan längre.
DÅ kom läkarn på att hon minsann inte hade själva bedövningen med sig VAFAN säger hon?
Tydligen skulle de häruppe ha bedövning, så de letade o letade, sen när de skulle sätta fast bedövningen i slangen som var kopplad till min rygg så kom hon på att hon INTE VISSTE hur man gjorde.
Hon var tydligen inte van vid att sätta just eda.
Jävla skämt tänkte jag.

Nu vela jag ha bedövning genast!
De disskuterade hur mycket de skulle ge 5 eller 8?
ÅTTA sa jag högt och tydligt.
Okej 8a då.
De kopplade in och gick sedan ut.

Direkt efter blev jag undersökt och jag var öppen 7 cm
Måste kissa sa jag så de försökte trycka in en sån där kateter, men de tröck in den fel.
När börjar bedövningen hjälpa frågade jag, om cirka 15 minuter sa sköterskan.
Då fick jag en värk, en helt annan kännsla nu tappade jag kontrollen trotts lustgasen och andningen denna kom som ett stort tryck neråt.

- NU KOMMER HON!!!!
Vrålade jag.
Sköterskorna trodde inte det men hon undersökte mig och sa
Här har det minsann hänt grejjer, och ja det är krystvärkar du känner, låt det trycka på kämpa inte emot sa dem.
Hon skynda trycka på en knapp så fler folk kom
2 värkar senare var bebisen ute, så jävla fort gick det.
Hon nästan flög ut med en massa fostervatten.



Lördag den 17onde mars 9 dagar över tiden klockan 21.39 föddes vår 3722 gram lätta o 52 cm långa lilla tös Tindra Thelise ♥

Blev inte mycket bilder knäppta då min kära sambo TROTTS att jag tjatade hade glömt bådas laddare till mobilerna och minneskortet till kameran som faktiskt var laddad.