Försöka går juh ;D
Alltid haft kort stubin ,alltid varit stressad över små saker.
MEN folk uppfattar mig alltid som lugn.
- Men Nathalie jag önskar att jag kunde vara lika lugn som du just nu.
LUGN? Herrejesus jag spricker får en hjärtattack snart super stressad.
Men jag fungerar nog inte på det sättet som andra gör när de är stressade.
Istället för att bli helt hyper utåt, så får jag panik inombords min hjärna stängs av hjärtat slår som aldrig förr.
Men jag försöker pussla ihop allt på rätt sätt (är vääldigt pedant när jag gör något, då ska det bli perfekt annars får det vara). Kan bli en riktig häxa om jag tex syr något o det blir fel så klipper jag sönder skiten o slänger det o börjar om. Istället för att försöka fixa till det. När jag lagar mat hemma och det smakar skit (enligt min smak) så ger ja upp o går å surar ;D haha.
Jag är ALLTID stressad, tankegången är på högvarv varje minut av varje dygn. Det jag är mest stressad över är ekonomin att varken jag eller mattias ska ha jobb (han har ju inte fast annsällning) o jag jobbar bara extra o ska sommarjobba i sommar. Men i höst då? Vad kommer hända då?. Visserligen kan jag ta ut mer mammaledighet men tänk om mattias inte har jobb heller? Vad händer då? En månads föräldraledighet kan man ta ut tillsammans samtidigt. Men om man inte hittar ett jobb på den månaden?.
Jag målar ALLTID upp de allra värsta senariona. Är ALLTID orolig för sånt, är även alltid orolig att något ska hända mina barn när jag inte är med dem. Eller att det ska ta slut mellan mig och mattias.
Jag känner mig till och med stressad ute bland folk, helt ärligt så HATAR jag att vara bland folk om någon kollar på mig tänker jag att de snackar om mig de glor på mig. När någon glor på mig börjar jag tänka på hur jag går vilket blir helt fel tappar liksom balansen då.
Har alltid varit lite utav en ensamvarg, vill inte umgås med vänner.
Är inte kul, inte längre, de har inga barn alltså inget att snacka om eftersom jag mestadels bara varit mammaledig och gravid. Jag trivs med att umgås bara med min familj, vissa stunder kan jag dock känna att det skulle vara kul att umgås med någon ibland. Men jag skjuter upp det hela tiden, hittar på alla möjliga undanflykter för jag känner verkligen att jag inte vill just då, har inte tid osv.
Visserligen har jag knappt tid.
Jag ska försöka bli mer "social" vill ju inte bara sitta hemma o ugglad med familjen o jobba 365 dagar om året. Nån dag om året vill man bara vara fri, känna att man inte har någon press alls, bara njuta av att man lever.
Jag ska försöka förlänga min korta stubin, sluta stressa upp mig för små saker.
Jag SKA börja laga nyttigare mat ;D..
MEN folk uppfattar mig alltid som lugn.
- Men Nathalie jag önskar att jag kunde vara lika lugn som du just nu.
LUGN? Herrejesus jag spricker får en hjärtattack snart super stressad.
Men jag fungerar nog inte på det sättet som andra gör när de är stressade.
Istället för att bli helt hyper utåt, så får jag panik inombords min hjärna stängs av hjärtat slår som aldrig förr.
Men jag försöker pussla ihop allt på rätt sätt (är vääldigt pedant när jag gör något, då ska det bli perfekt annars får det vara). Kan bli en riktig häxa om jag tex syr något o det blir fel så klipper jag sönder skiten o slänger det o börjar om. Istället för att försöka fixa till det. När jag lagar mat hemma och det smakar skit (enligt min smak) så ger ja upp o går å surar ;D haha.
Jag är ALLTID stressad, tankegången är på högvarv varje minut av varje dygn. Det jag är mest stressad över är ekonomin att varken jag eller mattias ska ha jobb (han har ju inte fast annsällning) o jag jobbar bara extra o ska sommarjobba i sommar. Men i höst då? Vad kommer hända då?. Visserligen kan jag ta ut mer mammaledighet men tänk om mattias inte har jobb heller? Vad händer då? En månads föräldraledighet kan man ta ut tillsammans samtidigt. Men om man inte hittar ett jobb på den månaden?.
Jag målar ALLTID upp de allra värsta senariona. Är ALLTID orolig för sånt, är även alltid orolig att något ska hända mina barn när jag inte är med dem. Eller att det ska ta slut mellan mig och mattias.
Jag känner mig till och med stressad ute bland folk, helt ärligt så HATAR jag att vara bland folk om någon kollar på mig tänker jag att de snackar om mig de glor på mig. När någon glor på mig börjar jag tänka på hur jag går vilket blir helt fel tappar liksom balansen då.
Har alltid varit lite utav en ensamvarg, vill inte umgås med vänner.
Är inte kul, inte längre, de har inga barn alltså inget att snacka om eftersom jag mestadels bara varit mammaledig och gravid. Jag trivs med att umgås bara med min familj, vissa stunder kan jag dock känna att det skulle vara kul att umgås med någon ibland. Men jag skjuter upp det hela tiden, hittar på alla möjliga undanflykter för jag känner verkligen att jag inte vill just då, har inte tid osv.
Visserligen har jag knappt tid.
Jag ska försöka bli mer "social" vill ju inte bara sitta hemma o ugglad med familjen o jobba 365 dagar om året. Nån dag om året vill man bara vara fri, känna att man inte har någon press alls, bara njuta av att man lever.
Jag ska försöka förlänga min korta stubin, sluta stressa upp mig för små saker.
Jag SKA börja laga nyttigare mat ;D..
Kommentarer
Trackback
